Vilken bok! Jag hade ju redan en ganska bestämd uppfattning om religion och dess påverkan på människor. Man behöver bara vara LITE intresserad av historia och ha ca 2 kb hårddisk innanför pannbenet för att fatta att religion är den största och mest manipulernade ondskan som finns på jorden. Jag skulle hellre låta Hannibal sitta barnvakt åt mina barn, än att religion blev en del av deras liv.

Efter att ha läst den här boken så blev jag ännu mer fast i min uppfattning. Den är rå, hemsk och alldeless underbart rebellisk. Kan ni tänka er en kvinnlig påve? Haha! Helt underbart. En kvinna som är dummare än djuren och egentligen inte passar in i våran värld pga sina synder och tabbar. Kvinnan är helt inkompetent och värdelös faktiskt. Måste vara skitjobbigt för dessa mäktiga överheter till män att få sanningen kastad och utsmetad i nyllet.

Boken handlar helt enkelt om en väldigt begåvad tjej som föds på 800-talet. Pappan är präst och mamman en "kidnappad" hedning med asa-tro. När det uppdagas att Johanna kan läsa (hon är vetgirig, rebellisk och väldigt lättlärd) så åker hon på bra med pisk av äcklet till farsa. Vägen fram till Rom och slutligen påveämbetet är kantad av tragedier, kärlek och intelligens.

Boken är underbart skriven och skildrar en hemsk tid. Men den är inte bara mörk och olycklig, den skildrar en livsglädje och beslutsamhet som är smittande.

I epilogen så framställer författaren Donna Woolfolk Cross, bevisen och argumenten som talar för att detta är en sann historia (dock romantiserad), samt kyrkans argument för att det är en myt. Måste jag säga vad jag tror om saken? Det är ju inte så att jag går på kyrkans spår direkt, som på fullaste allvar menar att bibeln är sann. Hmm, hur är det med källkritiken där egentligen? Hon skriver även upp de årtal hon har ändrat för att kunna smälta samman historian bättre i en roman. Sådant gillar jag. Det ger ett mer seriöst intryck.

Fantastisk läsning ni lyckostar har framför er. Njut!

Klicka här för länk till boken!